En häck i häcken!

Elaka reportrar kan vara roliga om elakheten kommer i form av ironi, satir eller practical jokes. När det övergår i jakt på tårar är det tyvärr bara så jäklans tragiskt. Så ogint och ment.
     Kan vi inte bara inse att just i detta OS kommer vi inte att prestera något superresultat och istället ge våra atleter lite credit för alla timmar av träning som dom lägger ner för att vi latmaskar ska kunna gotta oss i soffan. När ska detta kollektiva guldhetsande övergå i insikt av att det faktiskt är MÄNNISKOR som tävlar för denna lilla nation och inte hela nationen som é ute på banan? Javisst, dom är utvalda som dom bästa för att REPRESENTERA lilla landet. Måste det betyda att vi som är så kända som den förstående, pedagogiska klapp på ryggen hålan helt plötsligt gör helt om och istället lägger en förfallen idrottspolitik och skammen över att inte presterat nya stjärnatleter, på en stackars människa?!
     Nej du fröken Kallur. Vi vet att du verkligen ville komma i mål. Vi vet att du ville det så jävla hårt att det blev fel och du rev och rasade. Nästa gång kan du skita blankt i att vilja vinna för trista sveas skull. Spring för digsjälv och peka finger åt hela SVT när du står där med guldet glimrande om halsen, korka upp en champagne och dela den bara med dig själv. Den där olycksaliga häcken borde du tagit å kört upp i arslet på reportern och sedan utmanat honom på en runda. Jag é så glad att du vågade gråta. Hoppas bara att du grät över oförståndet och elakheten och inte över ditt fall. Man reser sig snabbt igen.
     Peter Siepen sa i Aftonbladet att man behöver kärlek när det går dåligt- klockrent! Jag har gjort plats i garderoben för Peters alla hattar.... Kram

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0