fjellskan

Har lusläst kvällstidningarna i ett par dagar nu. Inte för att det står särskilt mycket utan mest för att se om det står någonting av värde överhuvudtaget. Jag undrar helt enkelt om det inte händer någonting längre? Inte bara här i ankdammen utan i resten av världen. Tydligen inte, för det står fan i mig ingenting. Mina ögonbryn rör sig inte en milimeter, ingenting att fnula lite över. Tack för att ni låter min hjärna koppla av?! Jag har efter mycket möda två godbitar att dela med mig av från den senaste veckans hjärndödhet, det blev en liten kurva på eeg:et i alla fall. 
     "Därför mördar kvinnor" står det i aftonbladet efter ett par artiklar om mord som kvinnor begått. Aha, äntligen får jag ett universalsvar på den stora frågan i samhället! Hallå? ! Kvinnorna artikeln handlade om hade alla haft ihjäl sina män på ett eller annat vis. Konstigt att kvinnor mördar.....  Men allvarligt talat nu. Vore det inte mer intressant med rubriken - Därför mördar män? Eller - Därför mördar människor. ? Nej nej, i alla dessa år har mord begågna av män analyserats och förklarats. Vi har alla följt dessa karlars tragiska och splittrade barndomar, deras ångest och missbruk för att få förklaringen till varför KVINNOR mördar, ibland. Kvinnor verkar nämligen inte stycka så många per år av vad jag förstått. Dessutom, särskilt när det kommer till fällande dom finns det alltid en massa förmildrande omständigheter att ta hänsyn till vilket leder till ganska töntiga domar när en karl haft ihjäl någon (läs kvinna). Så här kan det vara, vi funkar nämligen likadant i en relations dumpningsprocess. Vi TÄNKER igenom det hela och sörjer i kanske upp till ett år INNAN vi drar. Då förstår ni, är vi färdiga med hela klabbet och kan därför traska vidare i rask takt medan män inte fattat varningssignalerna å står där med skägget i brevlådan å undrar vem fan det är som skitit i det blå skåpet. Likadant borde det vara när en kvinna har ihjäl någon, typ hennes partner. Säg att det varit misshandel inblandat såväl fysisk som PSYKISK. Hon har antagligen stått där med stekpannan i högsta hugg och måttat bakom hans rygg ett par gånger. Tänkt igenom hur det ska göras och om hon kanske borde avstå, hon kanske överreagerar nu igen.... Sen brister allt. Pang och så ligger han där med pannkakan fastbränd i skallbenet. Sällan blir det polisjakt och mediapådrag utan snarare barn som räddats från ytterliggare våld och en mamma som hamnar bakom lås och bom. Jag kanske förenklar och förskönar men den där rubriken var bara för mycket....
      Dilsa Demirbag - Sten är en favorit som har mycket att säga och som faktiskt gör det. I gårdagens expressen skrev hon om arbetarklassens gamla hjälteideal vs den inflyttade arbetarklassen som aldrig riktigt hittat sin plats här i Sverige. Alltså invandrarna som kom hit och hjälpte till att få fart på den svenska ekonomin, som min pappa, typ. Utanförskapet och bilder på de arisk inspirerade målningarna från LO- borgen. Ja du Dilsa, snälla va inte så juste! Jag vet att du skriver under kultur men va fan säg som det är. Meningen var att all dom som på begäran kom till hit för att arbeta var just den. Att arbeta, inte att de skulle bosätta sig, gifta sig med svenska kvinnor och skaffa barn som sedan blev påtvingade hemspråk, satta i skitgymnasium i miljonprogrammen och sedan började ta sina mammors flicknamn för att kunna söka jobb. Se där, det var väl inte så svårt? Det fanns ju för fan steriliseringslagar kvar in på 70- talet och du vet mycket väl varför. Så kom igen, Mitt tips till dig är att skriva in dig på Rasismens historia på Södertörn och därefter ta en rejäl fylla och sedan skriva - rakt från hjärtat. Du har en hel sida till ditt förfogande i en av sveriges största tidningar, se till att äga den totalt. Då kanske det skulle ge alla gamla invandrare ett bevis på att all den utanförskap de känt faktiskt  någonstans haft ett värde. Kram.