Knarkaren

Var på väg från lilla kliniken i regnet igår.Hittade en plats på 4:an där jag och stora handdukssäcken fick plats och tänkte passa på att ringa ett samtal. Framför mig i barnvagnsavdelningen sitter en knarkare ( ja man får säga så) med en bunt Situation Stockholm i famnen stirr i blicken och vita hörlurar. Lite lagom hoppig liksom. Jag ringer upp en vän och börjar prata, på grekiska. Knarkarn vänder sig om blixtsnabbt och fräser, tar av sig lurarna och muttrar något ohörbart innan han vänder sig om igen. Hmm, illa, här sitter man inte säkert tänker jag men sitter kvar å avslutar så småningom samtalet. Plötsligt vänder han sig om med full fart och smäller knytnäven i halvväggen som skiljer oss åt å gapar - Ska ru ha stryk eller?! Tror fan du ska åka på  hård jävla smäll fitt hora! Dunk dunk i väggen igen och stirrblicken naglar sig fast.
     Suck! Jag orkar inte. Jag fegar ur. Alla ser lite skrämt på när jag sakta reser mig upp, fortfarande med knarkarstirret fastklistrat på mig. Igen. Salvan i väggen och lite mer skrämseltaktik. Jag går längre bak i bussen och folk tittar nu på mig med oförstående blick istället för att ge den till knarkhelvetet som får fritt spelrum bland spädbarnen. Stackars blattebrud som måste byta plats.... Stackars halvkarlar som inte reste på sig å gav knarkarkungen en fet snyting! 
     Det var en jävla tur för knarkarn att jag precis smackat på ett nikotinplåster på skinkan, å en jävla tur för er andra också. För nästa gång kommer du åka på så mycket stryk att du aldrig vågar öppna käften igen. Hoppas bara det sker innan nya civilkuragelagen träder i kraft. Risken är ju uppenbar att det kommer vara jag som blir attackerad och bortsläpad av morgondagens medborgare i jakten på guldstjärna i personakten.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0