Karolinska institutet
Det ligger ett stort vitt kuvert på hallmattan när jag vaknar. Skitläskigt! Mina närmsta månader beskrivs kortfattat på bladen inuti tillsammans med en varning faktiskt. Om jag inte förutsätter att klara av vad jag gett mig in på så ska jag tacka nej till min plats jag sökt och blivit accepterad till. Jaha. Dom vill alltså minimera sina egna felval genom att skrämma mig så pass att jag bryter ihop och tycker att jag är värdelös innan jag ens utnyttjat min chans att se om jag kommer att tycka om och klara kursen. Fy på er! Jag har kämpat för min plats. Kämpat för att vara en av de 70 som fixat att slå sig fram, före alla andra i kön! - Det är bättre att tacka nej nu istället för en bit in på terminen då vi haft mer än 400 sökanden.
HA! Jag tar det som en utmaning, inte uppmaning. Sen på att anta duellchanser har jag aldrig varit. Nu är det jag mot texten i brevet som gäller! Så jag tar en markörpenna å stryker över hela klabbet och skriver dit: - Hej, va kul att just du kommer att klara den här mastodontkursen, vi tror på dig, det är därför vi valt att just DU ska ha en av våra 70 platser, hoppas du känner likadant! Tack det gör jag, så länge jag inte tittar på kursinnehållet och tänker på den överstrukna texten....
Ses första september, må bäste man vinna! Kram
HA! Jag tar det som en utmaning, inte uppmaning. Sen på att anta duellchanser har jag aldrig varit. Nu är det jag mot texten i brevet som gäller! Så jag tar en markörpenna å stryker över hela klabbet och skriver dit: - Hej, va kul att just du kommer att klara den här mastodontkursen, vi tror på dig, det är därför vi valt att just DU ska ha en av våra 70 platser, hoppas du känner likadant! Tack det gör jag, så länge jag inte tittar på kursinnehållet och tänker på den överstrukna texten....
Ses första september, må bäste man vinna! Kram
Kommentarer
Trackback
