Bra dag
En riktigt bra dag i september kan innehålla följande: låååång lunchi kortärmat med goda vänner, uppvisande av leg för å köpa cigg fastän man inte borde... Men det var verkligen värt det, just pga leg kollen!
Att jag sedan var överlycklig för att ha kvar huvudet där det ska vara efter en halvtimme hos sjukgymnasten vart liksom en bonus....
Att jag sedan var överlycklig för att ha kvar huvudet där det ska vara efter en halvtimme hos sjukgymnasten vart liksom en bonus....
Pubertalt
Ibland kan det vara lite mer än bara det sedvanliga lilla myskaoset i skallen. Jag menar det omysiga kaoset som ibland uppstår då du får en inblick i hur andras beteende mot dig kan generera ett högst icke- digsjälv beteende.
Det kan var riktigt intessant, roande, oroande, roligt och riktigt trist å tragiskt. Sen kan det hända att du möter en person som plötsligt sätter ord på din obefintliga självömkan. En som ser och hör dig och allt det som varit osett och icke hörbart av så många, så länge.
Har alltid skämtat med min barndomsvän om att vi är så utvecklingsstörda när det kommer till en mängd olika saker. Den glada nyheten är att ni som misstänkt att så faktiskt verkligen var fallet kan ha haft rätt.... Det blir ändring på dé nu. Det kan bli lite stökigt men det är väl det som initierar en förändring,...
Det kan var riktigt intessant, roande, oroande, roligt och riktigt trist å tragiskt. Sen kan det hända att du möter en person som plötsligt sätter ord på din obefintliga självömkan. En som ser och hör dig och allt det som varit osett och icke hörbart av så många, så länge.
Har alltid skämtat med min barndomsvän om att vi är så utvecklingsstörda när det kommer till en mängd olika saker. Den glada nyheten är att ni som misstänkt att så faktiskt verkligen var fallet kan ha haft rätt.... Det blir ändring på dé nu. Det kan bli lite stökigt men det är väl det som initierar en förändring,...
Kram
Fick en snabb behandling av kollegan igår. Hade egentligen gått till kliniken för å se till att det onda i arm helvetet inte är pga något allvarligare än just inflammation. Blev lite analys av rörelseförmågan i nacke å arm. Sen kom nålen. Akupunkturnålen som sattes på yttersidan av vänsterbenet uppe vid knät. Konstig punkt det där.... Ett par ton lyftes av mig och jag ville helst dra mig hemåt å gråta lite grann. Kollegan var också stygg nog att trycka i handflatan, tur att jag har en alldeles för hög smärttröskel. Blev lite töjning av bröstmusklerna. Ha! Gick inte alls, fick ont i ryggraden istället....
Som terapeut kan man liksom inte ljuga för en annan terapeut. Det går liksom inte att bortföklara sig heller utan att förolämpa sigsjälv. Kanske är jag och inte bara mina patienter som borde ta vara på orden - beröring berör..... Kramas?
Som terapeut kan man liksom inte ljuga för en annan terapeut. Det går liksom inte att bortföklara sig heller utan att förolämpa sigsjälv. Kanske är jag och inte bara mina patienter som borde ta vara på orden - beröring berör..... Kramas?
Grå låda
Fick ett städryck idag. Har legat på mage å dammsugat och skurat under sängen. Hittade en låda med gamla foton från livet som hitills varit. Hmm öppnade den aldrig, gjort det misstaget förut. Däremot fanns det en grå attaché liknande låda som jag var tvungen att kika i lite. Där var jag ju! Efter att letat efter bitar av migsjälv så fann jag åtminstone en stor del under sängen.
Min väninna kommenterade inlägget Wanted med att hon i alla fall hittat mig på tv i en känd person. Gulligt! Själv sötnos hittade jag en bit när jag såg akrylfärgerna och kolkritorna i den grå lådan idag. Färgerna var en present från dig, tillsammans med palett och målardukar. Du kan sluta hjälpa mig med letandet och nej, jag finns inte på tv. En stor bortglöm och saknad del fanns precis här under mig. Kram
Min väninna kommenterade inlägget Wanted med att hon i alla fall hittat mig på tv i en känd person. Gulligt! Själv sötnos hittade jag en bit när jag såg akrylfärgerna och kolkritorna i den grå lådan idag. Färgerna var en present från dig, tillsammans med palett och målardukar. Du kan sluta hjälpa mig med letandet och nej, jag finns inte på tv. En stor bortglöm och saknad del fanns precis här under mig. Kram
Relation
Fredag natt å jag sitter uppe å ugglar som vanligt. Armen värker och jag har övervägt amputation... Får man vara lite sotis på en partner eller rättare sagt sotis på att inte få uppleva sin partner? I såna fall så är jag det. Skulle verkligen vilja vara med i det där tältet vid havet och känna saltet klibba sig fast på kroppen istället för att som här, känna höstregnets fukt kyla ner mig. Ensamheten känns liksom dubbel när man inte får vara med och dela en endaste liten upplevelse den övervägande delen av tiden.
Om man tar ordet relation så ska det väl vara en person som man kan relatera till? För att relatera till något/ någon krävs väl någon form av samspel eller interaktion?
Ska slå på kameran och se på bilderna där mina enda bevis på relation finns just nu. Krasst. Kram
Om man tar ordet relation så ska det väl vara en person som man kan relatera till? För att relatera till något/ någon krävs väl någon form av samspel eller interaktion?
Ska slå på kameran och se på bilderna där mina enda bevis på relation finns just nu. Krasst. Kram
Wanted
Saknad! Har visst tappat bort en bit av migsjälv och kan fan inte komma ihåg var jag lagt den! Har frågat runt lite men ingen verkar ha sett den eller tagit den av misstag. Så var fasiken tog den vägen?
Ingen hittelön utlovas men jag skulle nog bli glad om någon kunde hjälpa till med detta mysterium. Kram
Ingen hittelön utlovas men jag skulle nog bli glad om någon kunde hjälpa till med detta mysterium. Kram
Prutt
Någon som såg FIS - programmet igår? Jepp en helt seriös dokumentär om vanligt folk (i Storbrittanien, så klart) som inte riktigt kan leva skitnormalt pga lite för mycket gas. Helt otroligt roligt för såna som mig som fortfarande befinner mig i den anala perioden på humorsidan. Det pruttades mest hela tiden och gav enligt deltagarna upphov till dåligt självförtroende, ännu sämre sexliv och social fobi. Förlåt men jag tror faktiskt att vi måste ta detta problem på största allvar. Stoppa genast undan pruttballongerna och ja, jag måste upp en nivå på humorfronten. Men tills dess måste jag tillstå att det var riktigt SKITKUL!
En häck i häcken!
Elaka reportrar kan vara roliga om elakheten kommer i form av ironi, satir eller practical jokes. När det övergår i jakt på tårar är det tyvärr bara så jäklans tragiskt. Så ogint och ment.
Kan vi inte bara inse att just i detta OS kommer vi inte att prestera något superresultat och istället ge våra atleter lite credit för alla timmar av träning som dom lägger ner för att vi latmaskar ska kunna gotta oss i soffan. När ska detta kollektiva guldhetsande övergå i insikt av att det faktiskt är MÄNNISKOR som tävlar för denna lilla nation och inte hela nationen som é ute på banan? Javisst, dom är utvalda som dom bästa för att REPRESENTERA lilla landet. Måste det betyda att vi som är så kända som den förstående, pedagogiska klapp på ryggen hålan helt plötsligt gör helt om och istället lägger en förfallen idrottspolitik och skammen över att inte presterat nya stjärnatleter, på en stackars människa?!
Nej du fröken Kallur. Vi vet att du verkligen ville komma i mål. Vi vet att du ville det så jävla hårt att det blev fel och du rev och rasade. Nästa gång kan du skita blankt i att vilja vinna för trista sveas skull. Spring för digsjälv och peka finger åt hela SVT när du står där med guldet glimrande om halsen, korka upp en champagne och dela den bara med dig själv. Den där olycksaliga häcken borde du tagit å kört upp i arslet på reportern och sedan utmanat honom på en runda. Jag é så glad att du vågade gråta. Hoppas bara att du grät över oförståndet och elakheten och inte över ditt fall. Man reser sig snabbt igen.
Peter Siepen sa i Aftonbladet att man behöver kärlek när det går dåligt- klockrent! Jag har gjort plats i garderoben för Peters alla hattar.... Kram
Kan vi inte bara inse att just i detta OS kommer vi inte att prestera något superresultat och istället ge våra atleter lite credit för alla timmar av träning som dom lägger ner för att vi latmaskar ska kunna gotta oss i soffan. När ska detta kollektiva guldhetsande övergå i insikt av att det faktiskt är MÄNNISKOR som tävlar för denna lilla nation och inte hela nationen som é ute på banan? Javisst, dom är utvalda som dom bästa för att REPRESENTERA lilla landet. Måste det betyda att vi som är så kända som den förstående, pedagogiska klapp på ryggen hålan helt plötsligt gör helt om och istället lägger en förfallen idrottspolitik och skammen över att inte presterat nya stjärnatleter, på en stackars människa?!
Nej du fröken Kallur. Vi vet att du verkligen ville komma i mål. Vi vet att du ville det så jävla hårt att det blev fel och du rev och rasade. Nästa gång kan du skita blankt i att vilja vinna för trista sveas skull. Spring för digsjälv och peka finger åt hela SVT när du står där med guldet glimrande om halsen, korka upp en champagne och dela den bara med dig själv. Den där olycksaliga häcken borde du tagit å kört upp i arslet på reportern och sedan utmanat honom på en runda. Jag é så glad att du vågade gråta. Hoppas bara att du grät över oförståndet och elakheten och inte över ditt fall. Man reser sig snabbt igen.
Peter Siepen sa i Aftonbladet att man behöver kärlek när det går dåligt- klockrent! Jag har gjort plats i garderoben för Peters alla hattar.... Kram
Örnen
Herre gud en ledig dag! Hela satans kroppen värker, har feber och försöker visa för mig att sängen är det enda den vill ha just nu. Jag lyder. Det är lika bra eftersom jag är påtvingad en ledig dag utan betalt. Kroppen har också beordrat tårkanalerna att jobba på så jag grinar och har tröstat mig med en å annan cigg.... Riktigt synd om en alltså. Annars har kliandet med nikotinplåstren funkat hyfsat. Humöret har varit ok om än aningen syrligare. Man blir plötsligt så mycket mer vaken vad gäller ens egna behov.
Mitt lite blondare jag har alltså inte roligare. Blondes have more fun - BULLSHIT!
Var på en liten buss- sightseeing i torsdags. Bakis och oigenkännlig var jag tvungen att bussa mitt eländiga jag ut till Farsta för att gå på födelsedagsparty á la greque. Så det blev SL genom svensson idyllen i sommargrönskan. Det är en jäkla massa avkrokar alldeles inpå knuten, villeri villera områden med ansade buskar och vitmålade staket. Måste verkligen passa på att tipsa er allihop. Köp villa i Örby! För där ni, där kan man numer faktiskt hyra videofilm på Örbylivs! Fantastiskt! Stort reklam schabrak på väggen till livsmedelsbutiken- Nyhet!- Här kan ni hyra videofilm! Det avgör saken, ska genast lägga bud på en kåk, invänta man å barn, hund å volvo för satan, medan livet lunkar på kommer jag att sitta där i sällskap av mina hyrfilmer. Vilket härligt liv!
Ännu härligare kanske det é i Farsta, eller alldeles strax innan. Det finns ett torg, Havsörnstorget. Jag är säker på att någon obildad sate på stadbyggnadskontoret begått ett rejält misstag. Rätta namnet var säkert tänkt att vara Havsörnstaget. En stor grusplan med sandhögar och grått grus och inte en endaste liten örnrackare i syne. Jag har visserligen syn som en grävling men inte ens mycket vilja kunde jag urskilja vare sig fågelliv eller torg. Fy skäms på er som ger sådana vilseledande namn på grå hålor. Jag borde faktiskt stämma skiten ur er för vilseledande reklam eller nåt. Namnge skiten för vad den är typ grågrustaget och kom för fan inte dragandes med några havsörnar, dom é för länge sedan ivägflugna från förorten. Dom insåg tidigare än jag att det mesta är ljug och fult, Kram
Mitt lite blondare jag har alltså inte roligare. Blondes have more fun - BULLSHIT!
Var på en liten buss- sightseeing i torsdags. Bakis och oigenkännlig var jag tvungen att bussa mitt eländiga jag ut till Farsta för att gå på födelsedagsparty á la greque. Så det blev SL genom svensson idyllen i sommargrönskan. Det är en jäkla massa avkrokar alldeles inpå knuten, villeri villera områden med ansade buskar och vitmålade staket. Måste verkligen passa på att tipsa er allihop. Köp villa i Örby! För där ni, där kan man numer faktiskt hyra videofilm på Örbylivs! Fantastiskt! Stort reklam schabrak på väggen till livsmedelsbutiken- Nyhet!- Här kan ni hyra videofilm! Det avgör saken, ska genast lägga bud på en kåk, invänta man å barn, hund å volvo för satan, medan livet lunkar på kommer jag att sitta där i sällskap av mina hyrfilmer. Vilket härligt liv!
Ännu härligare kanske det é i Farsta, eller alldeles strax innan. Det finns ett torg, Havsörnstorget. Jag är säker på att någon obildad sate på stadbyggnadskontoret begått ett rejält misstag. Rätta namnet var säkert tänkt att vara Havsörnstaget. En stor grusplan med sandhögar och grått grus och inte en endaste liten örnrackare i syne. Jag har visserligen syn som en grävling men inte ens mycket vilja kunde jag urskilja vare sig fågelliv eller torg. Fy skäms på er som ger sådana vilseledande namn på grå hålor. Jag borde faktiskt stämma skiten ur er för vilseledande reklam eller nåt. Namnge skiten för vad den är typ grågrustaget och kom för fan inte dragandes med några havsörnar, dom é för länge sedan ivägflugna från förorten. Dom insåg tidigare än jag att det mesta är ljug och fult, Kram
Silverblondering
Vaknade en aning bakis och blond. Alltså blond. Jag gjorde slag i saken som jag hotat med tidigare, tufft eller hur?! Men det finns givetvis ett litet litet problem med kalufsen, roten. Hårrötterna, utväxten, det blev lite silverblondering för att dämpa lite röda skiftningar. Hmm, jag borde förstått av frisörens nervösa blick att allt inte stod helt rätt till... Ska inte ge er några detaljer men jag kan nu sälla mig till skaran av grekiska kvinnor som börjar blondera sig i fyrtioårskrisens grepp med den grå hårbotten lysandes på mils avstånd.... En blå burk ska den kommande veckan rädda mig från att checka in på närmsta pensiohem. Lugn bara lugn, ska fixa å trixa med denna ytterst deprimerande färgskala som hemsöker min skalle. Nej, jag har inte låst in migsjälv gråtandes i garderoben.
Efter gårdagens pärs hos den smärte frisören blev det tröstkalas med pizza och tetrarosé. Har vänkretsen utspridd i världen så när vi får till det å ses brukar vi slå klackarna i taket, så även igår kväll. Förfriskade och med glömd grå hårbotten drog vi iväg till en av favoritklubbarna i stan. Jaha, lagom lugnt på folkfronten och grym musik. Mysko. Efter en stund kommer en tjej fram till min väninna och frågar var baren är. Nu är det så här att vi givetvis aldrig hamnar längre bort än i en radie av max fem meter ifrån baren.... Jodå, alldeles bakom dig lilla vän svarar väninnan och blir tackad och smekt på kinden. Ni fattar, jag fattade. Min väninna från Athen fattade inte. Fattade ingenting tills det uppenbara uppenbarades framför henne när ett vackert par pojkar hånglade loss framför hennes perfekta pedikyrerade tassar.
Äntligen kunde jag släppa loss dansdjävulen i mig, helt fritt, inga tafatta raggningsrepliker och inget ölpustande i nacken. Att jag sedan gjorde dagens kap med att byta en cigg mot en öl var ett tecken från ovan att felfärgade hårrötter inte är ett hinder för nåt här i livet. Kram kram
Efter gårdagens pärs hos den smärte frisören blev det tröstkalas med pizza och tetrarosé. Har vänkretsen utspridd i världen så när vi får till det å ses brukar vi slå klackarna i taket, så även igår kväll. Förfriskade och med glömd grå hårbotten drog vi iväg till en av favoritklubbarna i stan. Jaha, lagom lugnt på folkfronten och grym musik. Mysko. Efter en stund kommer en tjej fram till min väninna och frågar var baren är. Nu är det så här att vi givetvis aldrig hamnar längre bort än i en radie av max fem meter ifrån baren.... Jodå, alldeles bakom dig lilla vän svarar väninnan och blir tackad och smekt på kinden. Ni fattar, jag fattade. Min väninna från Athen fattade inte. Fattade ingenting tills det uppenbara uppenbarades framför henne när ett vackert par pojkar hånglade loss framför hennes perfekta pedikyrerade tassar.
Äntligen kunde jag släppa loss dansdjävulen i mig, helt fritt, inga tafatta raggningsrepliker och inget ölpustande i nacken. Att jag sedan gjorde dagens kap med att byta en cigg mot en öl var ett tecken från ovan att felfärgade hårrötter inte är ett hinder för nåt här i livet. Kram kram
Legitim spya
En känd skivaktuell sångerska här i byn har en taxerad inkomst från 2007 på 27600 kronor och bor i vasastan. Det betyder att hon lyckats leva livets glada dagar med 2300 kronor per månad. Hur fan har hon grejat det? Är det ett ekonomiskt under som jag bevittnar eller har jag missförstått något?!
För ett otal antal år sedan blev jag avregistrerad ur folkbokföringen, mina konton i statliga banken avslutades utan förfrågan, jag blev bostadlös och vägrad läkarvård. Efter många turer med slutgiltig uppmaning och hänvisning till JK fick jag svaret att denne inte kunde avgöra något i frågan. Jag stod på skattemyndigheten och fyllde i formulär om återinflyttning, varför jag ville bo i sverige och hur länge jag tänkt vara här. Allt detta bara för att jag levt på csn- lån och alltså inte haft så hög inkomst. Märkligt. Jag hade under sommaren hyrt ut lägenheten, med hyresvärdens tillåtelse i 6 månader och helt plötsligt med lite god myndighetssamverkan rev de sönder det lilla livet.
Efter att ha räknats ut och förlorat allt så förväntas man vara tacksam för att leva här i den fantastika omsorgsfulla nationen utan fungerande rättssystem för individen. Dessutom ska ens idoler vara dom som taxerar lika mycket som jag gjorde i nedre tonåren och det é dom som bor i lägenheten som borde vara min.
Det är söndag och legitimt att spy av bakfylla. Jag behöver inte ens va bakis. Kram
För ett otal antal år sedan blev jag avregistrerad ur folkbokföringen, mina konton i statliga banken avslutades utan förfrågan, jag blev bostadlös och vägrad läkarvård. Efter många turer med slutgiltig uppmaning och hänvisning till JK fick jag svaret att denne inte kunde avgöra något i frågan. Jag stod på skattemyndigheten och fyllde i formulär om återinflyttning, varför jag ville bo i sverige och hur länge jag tänkt vara här. Allt detta bara för att jag levt på csn- lån och alltså inte haft så hög inkomst. Märkligt. Jag hade under sommaren hyrt ut lägenheten, med hyresvärdens tillåtelse i 6 månader och helt plötsligt med lite god myndighetssamverkan rev de sönder det lilla livet.
Efter att ha räknats ut och förlorat allt så förväntas man vara tacksam för att leva här i den fantastika omsorgsfulla nationen utan fungerande rättssystem för individen. Dessutom ska ens idoler vara dom som taxerar lika mycket som jag gjorde i nedre tonåren och det é dom som bor i lägenheten som borde vara min.
Det är söndag och legitimt att spy av bakfylla. Jag behöver inte ens va bakis. Kram
Kvällspressen
Har lusläst kvällstidningarna i ett par dagar nu. Inte för att det står särskilt mycket utan mest för att se om det står någonting av värde överhuvudtaget. Jag undrar helt enkelt om det inte händer någonting längre? Inte bara här i ankdammen utan i resten av världen. Tydligen inte, för det står fan i mig ingenting. Mina ögonbryn rör sig inte en milimeter, ingenting att fnula lite över. Tack för att ni låter min hjärna koppla av?! Jag har efter mycket möda två godbitar att dela med mig av från den senaste veckans hjärndödhet, det blev en liten kurva på eeg:et i alla fall.
"Därför mördar kvinnor" står det i aftonbladet efter ett par artiklar om mord som kvinnor begått. Aha, äntligen får jag ett universalsvar på den stora frågan i samhället! Hallå? ! Kvinnorna artikeln handlade om hade alla haft ihjäl sina män på ett eller annat vis. Konstigt att kvinnor mördar..... Men allvarligt talat nu. Vore det inte mer intressant med rubriken - Därför mördar män? Eller - Därför mördar människor. ? Nej nej, i alla dessa år har mord begågna av män analyserats och förklarats. Vi har alla följt dessa karlars tragiska och splittrade barndomar, deras ångest och missbruk för att få förklaringen till varför KVINNOR mördar, ibland. Kvinnor verkar nämligen inte stycka så många per år av vad jag förstått. Dessutom, särskilt när det kommer till fällande dom finns det alltid en massa förmildrande omständigheter att ta hänsyn till vilket leder till ganska töntiga domar när en karl haft ihjäl någon (läs kvinna). Så här kan det vara, vi funkar nämligen likadant i en relations dumpningsprocess. Vi TÄNKER igenom det hela och sörjer i kanske upp till ett år INNAN vi drar. Då förstår ni, är vi färdiga med hela klabbet och kan därför traska vidare i rask takt medan män inte fattat varningssignalerna å står där med skägget i brevlådan å undrar vem fan det är som skitit i det blå skåpet. Likadant borde det vara när en kvinna har ihjäl någon, typ hennes partner. Säg att det varit misshandel inblandat såväl fysisk som PSYKISK. Hon har antagligen stått där med stekpannan i högsta hugg och måttat bakom hans rygg ett par gånger. Tänkt igenom hur det ska göras och om hon kanske borde avstå, hon kanske överreagerar nu igen.... Sen brister allt. Pang och så ligger han där med pannkakan fastbränd i skallbenet. Sällan blir det polisjakt och mediapådrag utan snarare barn som räddats från ytterliggare våld och en mamma som hamnar bakom lås och bom. Jag kanske förenklar och förskönar men den där rubriken var bara för mycket....
Dilsa Demirbag - Sten är en favorit som har mycket att säga och som faktiskt gör det. I gårdagens expressen skrev hon om arbetarklassens gamla hjälteideal vs den inflyttade arbetarklassen som aldrig riktigt hittat sin plats här i Sverige. Alltså invandrarna som kom hit och hjälpte till att få fart på den svenska ekonomin, som min pappa, typ. Utanförskapet och bilder på de arisk inspirerade målningarna från LO- borgen. Ja du Dilsa, snälla va inte så juste! Jag vet att du skriver under kultur men va fan säg som det är. Meningen var att all dom som på begäran kom till hit för att arbeta var just den. Att arbeta, inte att de skulle bosätta sig, gifta sig med svenska kvinnor och skaffa barn som sedan blev påtvingade hemspråk, satta i skitgymnasium i miljonprogrammen och sedan började ta sina mammors flicknamn för att kunna söka jobb. Se där, det var väl inte så svårt? Det fanns ju för fan steriliseringslagar kvar in på 70- talet och du vet mycket väl varför. Så kom igen, Mitt tips till dig är att skriva in dig på Rasismens historia på Södertörn och därefter ta en rejäl fylla och sedan skriva - rakt från hjärtat. Du har en hel sida till ditt förfogande i en av sveriges största tidningar, se till att äga den totalt. Då kanske det skulle ge alla gamla invandrare ett bevis på att all den utanförskap de känt faktiskt någonstans haft ett värde. Kram.
Knarkaren
Var på väg från lilla kliniken i regnet igår.Hittade en plats på 4:an där jag och stora handdukssäcken fick plats och tänkte passa på att ringa ett samtal. Framför mig i barnvagnsavdelningen sitter en knarkare ( ja man får säga så) med en bunt Situation Stockholm i famnen stirr i blicken och vita hörlurar. Lite lagom hoppig liksom. Jag ringer upp en vän och börjar prata, på grekiska. Knarkarn vänder sig om blixtsnabbt och fräser, tar av sig lurarna och muttrar något ohörbart innan han vänder sig om igen. Hmm, illa, här sitter man inte säkert tänker jag men sitter kvar å avslutar så småningom samtalet. Plötsligt vänder han sig om med full fart och smäller knytnäven i halvväggen som skiljer oss åt å gapar - Ska ru ha stryk eller?! Tror fan du ska åka på hård jävla smäll fitt hora! Dunk dunk i väggen igen och stirrblicken naglar sig fast.
Suck! Jag orkar inte. Jag fegar ur. Alla ser lite skrämt på när jag sakta reser mig upp, fortfarande med knarkarstirret fastklistrat på mig. Igen. Salvan i väggen och lite mer skrämseltaktik. Jag går längre bak i bussen och folk tittar nu på mig med oförstående blick istället för att ge den till knarkhelvetet som får fritt spelrum bland spädbarnen. Stackars blattebrud som måste byta plats.... Stackars halvkarlar som inte reste på sig å gav knarkarkungen en fet snyting!
Det var en jävla tur för knarkarn att jag precis smackat på ett nikotinplåster på skinkan, å en jävla tur för er andra också. För nästa gång kommer du åka på så mycket stryk att du aldrig vågar öppna käften igen. Hoppas bara det sker innan nya civilkuragelagen träder i kraft. Risken är ju uppenbar att det kommer vara jag som blir attackerad och bortsläpad av morgondagens medborgare i jakten på guldstjärna i personakten.
Suck! Jag orkar inte. Jag fegar ur. Alla ser lite skrämt på när jag sakta reser mig upp, fortfarande med knarkarstirret fastklistrat på mig. Igen. Salvan i väggen och lite mer skrämseltaktik. Jag går längre bak i bussen och folk tittar nu på mig med oförstående blick istället för att ge den till knarkhelvetet som får fritt spelrum bland spädbarnen. Stackars blattebrud som måste byta plats.... Stackars halvkarlar som inte reste på sig å gav knarkarkungen en fet snyting!
Det var en jävla tur för knarkarn att jag precis smackat på ett nikotinplåster på skinkan, å en jävla tur för er andra också. För nästa gång kommer du åka på så mycket stryk att du aldrig vågar öppna käften igen. Hoppas bara det sker innan nya civilkuragelagen träder i kraft. Risken är ju uppenbar att det kommer vara jag som blir attackerad och bortsläpad av morgondagens medborgare i jakten på guldstjärna i personakten.
Blondera mera....
Har läst mitt eget senaste inlägg i syfte att se hur jävlans misstolkad man kan bli och varför. Insnöade mode blondiner syftar INTE på någon vän. Det skulle spegla det regerande bloggerinadet här i ankdammen Svea där det de senaste åren bara fokuseras på hur vi ska se ut. Det dikteras av en modemaffia som dyrkas av hela befolkningen, eftersom alla ser ut att följa deras mode order till punkt å pricka. Så dé så. Mode- masspsykosen är så stark att det poppar upp ikoner som hyllas och följs typ en gång i kvartalet. Vi har det verkligen tråkigt i Sverige! Eller så är masspsykosen en massdeprission där ingen orkar läsa något djupare än om vilken djuphavsblå klänning som är veckans hit.
Undrade hur i helvete mina vänner skulle kunna tro att jag på något sätt skulle vilja vara så usel att jag syftat på dom. Mina vänner VÄRNAR jag om å vill jag vara elak så é dé fan inte mot er å hör sen! Sak samma. Har en klipp å färgtid nästa vecka, ska nog dra till med å bli blond. En bättre ursäkt för misstolkningen kan väl inte ges? Kram
Undrade hur i helvete mina vänner skulle kunna tro att jag på något sätt skulle vilja vara så usel att jag syftat på dom. Mina vänner VÄRNAR jag om å vill jag vara elak så é dé fan inte mot er å hör sen! Sak samma. Har en klipp å färgtid nästa vecka, ska nog dra till med å bli blond. En bättre ursäkt för misstolkningen kan väl inte ges? Kram
Tråkbloggen
Så där, efter att ha klickat mig genom bloggvärlden har jag insett att det förutom mode insnöade blondiner som ligger tre säsonger efter, desperata morsor och skojig skojiga humor wannabes så finns det faktiskt dagbokstypen. Ni vet, idag gick jag upp, drack tre koppar kaffe, gick till jobbet, tog en snabbfika med hemlige älskaren, gick hem, snällknulla sambon, vände mig om å somnade. Aha! Ny dag- samma rutin. Går tydligen hem, så ta dé här.
Vaknade vid elva, somnade om, gick upp vid ett tiden, stapplade ut iköket, slängde ihop en kaffe å tände en cigg. Hallå?! Jag röker ju inte, borde i alla fall inte, har haft nikotinplåster i ett par dagar igen ju. Fan ångest över rökningen. Dämpar den med en cigg till. Karaktärslös... Ringer väninnan med två små barn, får till ett hyfsat lång samtal faktiskt. Sms-ar, slår på datorn, blir uppringd på Skype å snackar bort en timme av livet. Värmer på lite spaghetti med smör, pratar mé särbon, skriver på bloggen- just nu. Tar en tugga och här är resten av dagen: Ska äta upp maten, skriva färdigt, hoppa in i duschen, tvätta håret. Det é grått å mulet idag så ingen stress över att ta bort hår och vakna bakis imorrn. Röja upp lite i boet, byta lakan inför tvättstugan å njuta av att somna in för lite sen siesta vid femsnåret. Vakna, sträcka lite på mig, stå emot röksuget och släpa mig till fåtöljen å slå på tv:n. Där tänker jag slå rot tillsammans med lite chips och glo tills det är dags att sova.
JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅ TRÖTT! Därav denna tråkdag, tråkblogg och tråkjag. Kram
Vaknade vid elva, somnade om, gick upp vid ett tiden, stapplade ut iköket, slängde ihop en kaffe å tände en cigg. Hallå?! Jag röker ju inte, borde i alla fall inte, har haft nikotinplåster i ett par dagar igen ju. Fan ångest över rökningen. Dämpar den med en cigg till. Karaktärslös... Ringer väninnan med två små barn, får till ett hyfsat lång samtal faktiskt. Sms-ar, slår på datorn, blir uppringd på Skype å snackar bort en timme av livet. Värmer på lite spaghetti med smör, pratar mé särbon, skriver på bloggen- just nu. Tar en tugga och här är resten av dagen: Ska äta upp maten, skriva färdigt, hoppa in i duschen, tvätta håret. Det é grått å mulet idag så ingen stress över att ta bort hår och vakna bakis imorrn. Röja upp lite i boet, byta lakan inför tvättstugan å njuta av att somna in för lite sen siesta vid femsnåret. Vakna, sträcka lite på mig, stå emot röksuget och släpa mig till fåtöljen å slå på tv:n. Där tänker jag slå rot tillsammans med lite chips och glo tills det är dags att sova.
JAG ÄR SÅÅÅÅÅÅÅ TRÖTT! Därav denna tråkdag, tråkblogg och tråkjag. Kram
Kokosbollar
På väg hem från jobbet igår, sneddar genom fylleparken nerför trapporna och wow! WOW! Vilket liv det var, där nere på gatan. I och utanför - KYRKAN! Dörrar och förnster var öppna, uteserveringen knökfull och glada människor överallt. Dom verkade festa loss ordentligt. Skulle precis passera gatan då en två meter lång kvinna med rufsigt hår smyger sig upp bredvid mig, ser på mig med ett konstigt kusligt lugn och säger -God kväll, får vi bjuda fröken på en kopp te?
Hjälp! Jag var redan halvt inne på att jag dykt upp oanmäld i en skräckfilmsinspelning och nu, ett teparty? Hela gatuhörnet sjöd av liv och folk på bästa partyhumör som tydligen gick igång på te?! - Nej tack, svarade jag och traskade över gatan ner i underjorden. Mystiskt. Tänk att man kan bli så konfunderad över en teförfrågan. Ok om det kommer från en fyllbult på krogen men kom igen nu lilla jag. Det kanske var ett tesällskap som hyrt det kristna hörnet i stan och släppt tebladen lösa. Eller någon ufo- sekt som blir höga på konstiga teér och ser aliens mitt i stan.
Minns ni kokosbollarna? Dom som serverades till barn av rakade orangeklädda munkar på 80-talet i förorten. Vi vilda ungar som kanske kunde luras till lite andlighet genom sockerberoende. Ungefär som God El idag med sina små Haribo påsar på stan. Hare Krishna var månadens höjdpunkt i Skäris. Vi sprang omkring på torget och sken ikapp med lycko munkarna med munnen full av pärlsocker och kokos. Tills vi blev förbjudna att ta emot allt det där goda. Det startade ett elakt rykte att det var KNARK i kokosbollarna! Det var därför alla barn blev som galna.... Ja ja, tror fan det att vi blev som galna av munkarna. Hemma hade vi nog inte ens lördagsgodis och inte släpade någon hem ett par livs levande elefanter på fredagkvällen! Vi blev höga på choklad rullat i pärlsocker och alla dessa leende roliga, rakade och taniga karlar som kom och lekte med oss medan ett par andra försökte förmedla fred och kärlek till våra föräldrar. Helt plötsligt färgades Skärholmsbetongen orange av snälla typer och inte bara pundar Bendrix och dom andra fyllona på terassen. Oj oj oj vilka partyn!
Om detta hänt idag hade det antagligen vimlat av människor, villiga att lyssna och smälla i sig kokosbollar med eller utan knark.
Nästa gång långa damen vill bjuda på te kommer jag tacka JA! JA! JA! Tror fan jag behöver få chansen att se ett ufo eller kanske två..... Kram
Hjälp! Jag var redan halvt inne på att jag dykt upp oanmäld i en skräckfilmsinspelning och nu, ett teparty? Hela gatuhörnet sjöd av liv och folk på bästa partyhumör som tydligen gick igång på te?! - Nej tack, svarade jag och traskade över gatan ner i underjorden. Mystiskt. Tänk att man kan bli så konfunderad över en teförfrågan. Ok om det kommer från en fyllbult på krogen men kom igen nu lilla jag. Det kanske var ett tesällskap som hyrt det kristna hörnet i stan och släppt tebladen lösa. Eller någon ufo- sekt som blir höga på konstiga teér och ser aliens mitt i stan.
Minns ni kokosbollarna? Dom som serverades till barn av rakade orangeklädda munkar på 80-talet i förorten. Vi vilda ungar som kanske kunde luras till lite andlighet genom sockerberoende. Ungefär som God El idag med sina små Haribo påsar på stan. Hare Krishna var månadens höjdpunkt i Skäris. Vi sprang omkring på torget och sken ikapp med lycko munkarna med munnen full av pärlsocker och kokos. Tills vi blev förbjudna att ta emot allt det där goda. Det startade ett elakt rykte att det var KNARK i kokosbollarna! Det var därför alla barn blev som galna.... Ja ja, tror fan det att vi blev som galna av munkarna. Hemma hade vi nog inte ens lördagsgodis och inte släpade någon hem ett par livs levande elefanter på fredagkvällen! Vi blev höga på choklad rullat i pärlsocker och alla dessa leende roliga, rakade och taniga karlar som kom och lekte med oss medan ett par andra försökte förmedla fred och kärlek till våra föräldrar. Helt plötsligt färgades Skärholmsbetongen orange av snälla typer och inte bara pundar Bendrix och dom andra fyllona på terassen. Oj oj oj vilka partyn!
Om detta hänt idag hade det antagligen vimlat av människor, villiga att lyssna och smälla i sig kokosbollar med eller utan knark.
Nästa gång långa damen vill bjuda på te kommer jag tacka JA! JA! JA! Tror fan jag behöver få chansen att se ett ufo eller kanske två..... Kram
Karolinska institutet
Det ligger ett stort vitt kuvert på hallmattan när jag vaknar. Skitläskigt! Mina närmsta månader beskrivs kortfattat på bladen inuti tillsammans med en varning faktiskt. Om jag inte förutsätter att klara av vad jag gett mig in på så ska jag tacka nej till min plats jag sökt och blivit accepterad till. Jaha. Dom vill alltså minimera sina egna felval genom att skrämma mig så pass att jag bryter ihop och tycker att jag är värdelös innan jag ens utnyttjat min chans att se om jag kommer att tycka om och klara kursen. Fy på er! Jag har kämpat för min plats. Kämpat för att vara en av de 70 som fixat att slå sig fram, före alla andra i kön! - Det är bättre att tacka nej nu istället för en bit in på terminen då vi haft mer än 400 sökanden.
HA! Jag tar det som en utmaning, inte uppmaning. Sen på att anta duellchanser har jag aldrig varit. Nu är det jag mot texten i brevet som gäller! Så jag tar en markörpenna å stryker över hela klabbet och skriver dit: - Hej, va kul att just du kommer att klara den här mastodontkursen, vi tror på dig, det är därför vi valt att just DU ska ha en av våra 70 platser, hoppas du känner likadant! Tack det gör jag, så länge jag inte tittar på kursinnehållet och tänker på den överstrukna texten....
Ses första september, må bäste man vinna! Kram
HA! Jag tar det som en utmaning, inte uppmaning. Sen på att anta duellchanser har jag aldrig varit. Nu är det jag mot texten i brevet som gäller! Så jag tar en markörpenna å stryker över hela klabbet och skriver dit: - Hej, va kul att just du kommer att klara den här mastodontkursen, vi tror på dig, det är därför vi valt att just DU ska ha en av våra 70 platser, hoppas du känner likadant! Tack det gör jag, så länge jag inte tittar på kursinnehållet och tänker på den överstrukna texten....
Ses första september, må bäste man vinna! Kram
Trasiga skor
Det finns de som har det värre sa min väninna idag och syftade på sig själv. Inte för att jag hade neggat om något men en annan tjej gör det, neggar alltså, om det mesta. Hon är rädd för det mesta oxå, väninnans väninna alltså.Som alla vi andra helt enkelt.
Vi drack två liter rosé och kände oss lite klokare. Solen gassade och mitt i allt hittade jag en vän jag inte sett på riktigt länge. Vacker som vanligt, cool. Bra, det kändes riktigt bra att se dig så tjejen!
Dagens uppmaning: hitta Cornelis Wreeesvijk på youtube och lyssna på den gamla - Somliga går med trasiga skor. Ni behöver höra den, once in a while liksom. Kram
Kg
Jag ska göra som alla er andra och börja negga om vikten. Det verkar vara så viktigt liksom. Eller är det bara något som gör att vi har något gemensamt? Ja ni vet, istället för att diskutera blöjor och elaka dagisfröknar så är vikten det vi alla kan ta till oavsett om vi hamnat i tretio års- karusellen som verkar innebära parmiddagar och ungar.
Satt med en orolig mamma på en uteservering härom veckan, hennes dotter är väl 25 och har nu kommit på att hennes matchvikt ska vara runt 49 kilo. Hon är lång,1 å 75 kanske. En riktig pingla faktistk som förvandlat sig själv till ett magert litet skrälle i trendkostym. Trist. Hon verkar frysa en hel del också, kofta i sommarvärmen. Mycket kaffe blir det också, hon kanske t o m tjuvröker eller så har hon inte fallit för just den dieten, än...
Vägde som minst 44 eller kanske det var 42, minns inte riktigt. Men jag sov med kudde mellan knäna och vaknade ändå med blåmärken. Började tokträna och förstörde för en tid framöver benen. Men jag tyckte VERKLIGEN att jag var toksnygg! Hallå! Låg på stranden och javisst, bikinibrallorna bildade glidsegel på kobenen. Men jag var ju så snygg... tyckte omgivningen... SJUKT! Tack bästa polaren för att jag åtminstone fick i mig öl, och du sötnos som kom hem med glass och coca cola för att lura mig till att få i mig nåt.
Gick upp en massa när jag slutade röka. Efter 2 och en halv månad satte sig kanske 4 kilo runt lår, stjärt och mage. Fruktansvärt! Ångest! Jag hade fått tillbaka lite kvinnlighet i en tid då det inte funkar vare sig med modet eller trettioårs hjärnan. 40% ökad fertilitet och en massa glad- hormon och de smala jeansen hamnade längst in i garderoben....
Mådde fantastiskt mycket bättre men kände inte igen den där glada, sundare och friskare tjejen. Det var inte därför jag började blossa igen, hade ju varit logiskt av en gammal anorektiker att göra det men nej nej. Jag kände inte igen migsjälv, visste inte vad som gjorde mig glad längre och inte vad som kunde mig trösta mig längre när nikotinet inte längre fick vara känslo substitut.
I ett av mina jobb tar jag av mig tills jag står i underkläder framför trettio personer som kritiskt ska granska min kropp- jag är en levande anatomisk karta. Jag ligger halvt skyld av handdukar och får baken masserad utan en tanke på att det skulle kunna vara fult, osmakligt eller fyllt av celluliter. För det skiter jag i! Kratrar på lår och bakdel kan vara ärftliga eller så får jag skylla migsjälv- upp och ned i vikt kan sätta sina spår på kroppen. Nej fy fan, jag får faan i mig vara nöjd att den misshandel jag i alla år utsatt min stackars boning för faktistk ser skaplig ut och fortfarande tar mig dit jag vill.
För primathjärnan är det förhållandet mellan midjan och höfterna som sätter igång parningssystemet. Tror fan jag ska bli lite fetare så den här nya fertila kroppen jag har kan få som den vill.
Så kom igen nu tjejer, vicka på arslet och le lite om nu någon karl uppför sig manligt nog att vissla efter er på gatan.
Satt med en orolig mamma på en uteservering härom veckan, hennes dotter är väl 25 och har nu kommit på att hennes matchvikt ska vara runt 49 kilo. Hon är lång,1 å 75 kanske. En riktig pingla faktistk som förvandlat sig själv till ett magert litet skrälle i trendkostym. Trist. Hon verkar frysa en hel del också, kofta i sommarvärmen. Mycket kaffe blir det också, hon kanske t o m tjuvröker eller så har hon inte fallit för just den dieten, än...
Vägde som minst 44 eller kanske det var 42, minns inte riktigt. Men jag sov med kudde mellan knäna och vaknade ändå med blåmärken. Började tokträna och förstörde för en tid framöver benen. Men jag tyckte VERKLIGEN att jag var toksnygg! Hallå! Låg på stranden och javisst, bikinibrallorna bildade glidsegel på kobenen. Men jag var ju så snygg... tyckte omgivningen... SJUKT! Tack bästa polaren för att jag åtminstone fick i mig öl, och du sötnos som kom hem med glass och coca cola för att lura mig till att få i mig nåt.
Gick upp en massa när jag slutade röka. Efter 2 och en halv månad satte sig kanske 4 kilo runt lår, stjärt och mage. Fruktansvärt! Ångest! Jag hade fått tillbaka lite kvinnlighet i en tid då det inte funkar vare sig med modet eller trettioårs hjärnan. 40% ökad fertilitet och en massa glad- hormon och de smala jeansen hamnade längst in i garderoben....
Mådde fantastiskt mycket bättre men kände inte igen den där glada, sundare och friskare tjejen. Det var inte därför jag började blossa igen, hade ju varit logiskt av en gammal anorektiker att göra det men nej nej. Jag kände inte igen migsjälv, visste inte vad som gjorde mig glad längre och inte vad som kunde mig trösta mig längre när nikotinet inte längre fick vara känslo substitut.
I ett av mina jobb tar jag av mig tills jag står i underkläder framför trettio personer som kritiskt ska granska min kropp- jag är en levande anatomisk karta. Jag ligger halvt skyld av handdukar och får baken masserad utan en tanke på att det skulle kunna vara fult, osmakligt eller fyllt av celluliter. För det skiter jag i! Kratrar på lår och bakdel kan vara ärftliga eller så får jag skylla migsjälv- upp och ned i vikt kan sätta sina spår på kroppen. Nej fy fan, jag får faan i mig vara nöjd att den misshandel jag i alla år utsatt min stackars boning för faktistk ser skaplig ut och fortfarande tar mig dit jag vill.
För primathjärnan är det förhållandet mellan midjan och höfterna som sätter igång parningssystemet. Tror fan jag ska bli lite fetare så den här nya fertila kroppen jag har kan få som den vill.
Så kom igen nu tjejer, vicka på arslet och le lite om nu någon karl uppför sig manligt nog att vissla efter er på gatan.
Diesel
Läste min väninnas blogg precis..... Ja, GRATTIS till 35 årsdagen! Jag fick inte heller någon present - å visst, det blev ett jävla liv. Efter en månads irritation över den uteblivna presenten skrek jag ut det så det stog härliga till! Japp, dagisnivå! Tillsammans med en massa annat som grott på irritationsberget, jag behöver tydligen lite tid till att utvärdera huruvida det verkligen är värt att ta upp vissa saker. Så det gror och tänks, analyseras och slutligen spyr jag ur mig lite av allt. Inte sådär skit juste kanske, men så funkar jag.... tyvärr.
Var på systemet igår vilket händer max 3 gånger om året..... Hör å häpna. Det är klänningsperiod just nu, jag har alltså på mig klänning, jag alltså... Dagen till ära var det en blå axelbandslös skapelse med vita å röda prickar på med brett band under den obefintliga bysten. Alltså en SÖT klänning. Jag såg fan i mig lite söt ut! Herre gud.... Två flaskor mousserande rosé så var bilden komplett. Söders alkisar spanade in mig och likaså tjejen i kassan. 154 kronor letar jag fram i plonkan och då infinner sig ett av dé där magiska ögonblicken då hela världen för en sekund stannar upp och strålkastaren riktar sig på dig. - Legitimation tack!
HURRA HURRA HURRA! Jag svävar på ett moln och ser mig själv uppifrån i kassan med den söta klänningen och dom röda skorna. Barnet - jag, erbjöd kassörskan en kram men hon avböjde, legget var tillräckligt tydligen.
Idag är det 17 år sedan jag blev moderslös. Det kanske inte är så konstigt att jag fick visa leg på bolaget. Vissa människor kan lukta sig till den riktiga åldern hos andra. Jag har nog en 15 årings ansikte ibland. Rädd å osäker, utan vuxenskolning. Lägg till den söta Diesel skapelsen och ett par röda skor så kommer hon fram. Den där lilla tjejen som inte kan det här med konflikter, pensionsförsäkringar och som inte riktigt vill bli stor. Inte än, det verkar vara lite läskigt, eller så har jag redan tröttnat.
Jag kanske borde få tillgodoräkna mig alla år av påtvingat vuxenliv som pensionspoäng å gå å lägga mig i hängmattan typ 10 år innan er.
Men idag åker klackarna på, klänningen blir kortare än igår och den är orange. Idag firar jag mamma. Lilla mamma som gav mig inte bara en, utan två födelsedagar. Det ni, é det fan inte många som klarar av! Kram
Var på systemet igår vilket händer max 3 gånger om året..... Hör å häpna. Det är klänningsperiod just nu, jag har alltså på mig klänning, jag alltså... Dagen till ära var det en blå axelbandslös skapelse med vita å röda prickar på med brett band under den obefintliga bysten. Alltså en SÖT klänning. Jag såg fan i mig lite söt ut! Herre gud.... Två flaskor mousserande rosé så var bilden komplett. Söders alkisar spanade in mig och likaså tjejen i kassan. 154 kronor letar jag fram i plonkan och då infinner sig ett av dé där magiska ögonblicken då hela världen för en sekund stannar upp och strålkastaren riktar sig på dig. - Legitimation tack!
HURRA HURRA HURRA! Jag svävar på ett moln och ser mig själv uppifrån i kassan med den söta klänningen och dom röda skorna. Barnet - jag, erbjöd kassörskan en kram men hon avböjde, legget var tillräckligt tydligen.
Idag är det 17 år sedan jag blev moderslös. Det kanske inte är så konstigt att jag fick visa leg på bolaget. Vissa människor kan lukta sig till den riktiga åldern hos andra. Jag har nog en 15 årings ansikte ibland. Rädd å osäker, utan vuxenskolning. Lägg till den söta Diesel skapelsen och ett par röda skor så kommer hon fram. Den där lilla tjejen som inte kan det här med konflikter, pensionsförsäkringar och som inte riktigt vill bli stor. Inte än, det verkar vara lite läskigt, eller så har jag redan tröttnat.
Jag kanske borde få tillgodoräkna mig alla år av påtvingat vuxenliv som pensionspoäng å gå å lägga mig i hängmattan typ 10 år innan er.
Men idag åker klackarna på, klänningen blir kortare än igår och den är orange. Idag firar jag mamma. Lilla mamma som gav mig inte bara en, utan två födelsedagar. Det ni, é det fan inte många som klarar av! Kram
