Galenskap

En gammal bekant från livet på Alcatraz har tydligen blivit galen. Återigen privat information i ett mobilfönster. Svart på vitt- han har blivit galen. Inte sjuk, deprimerad eller utbränd, bara galen.
Vad skönt, hårt å rakt på sak på grekiska så klart. Inspärrad, isolering, neddrogad 2008.
Vi är ju ett gäng som nosat på galenskapen, som njutit av den, hatat den å blivit skönt förlösta av den. Vi tog den till oss, höll den hårt tätt intill å skrek rakt ut med kudden nedtryckt till halsmandlarna. För den var fan  i mig vår. Den skulle inte höras för att ettikeras och bortförklaras. Vi hade fått något alldeles eget och det tänkte vi inte släppa i första taget. Den blev en stolthet, en egendom att förvalta.
När den blev övermäktig rullade tårarna fullt synliga överallt, när som helst. Skratten blev färre och ångesten identitet. Det förlösande blev förgörande. Att hitills överlevt istället för att leva blev en skylt i brännande neon på hornhinnan.
Då kom den berömda väggen på tal. Att gå in i väggen. Inte gå runt den eller klättra över den. Nejdå, att gå rakt in i den. Aj som fan! Vem fan har kommit på det urusla uttrycket? Att gå in i väggen?!
Det är ju just det man inte gör! Istället har du nog stångat dig blodig mot den där jävla väggen i alla år och nu när inte det fungerar längre å du måste vidare så är du bara tom, förvirrad  och rädd. Vettskrämd. För den nyvunna friheten utan bula i pannan och allt som är ditt. Allt som varit ditt, som varit gömt BAKOM den där jävla väggen. Den oändliga sorgen och lyckan i ett. Tilt i hjärnkontoret.
Ta för fan en paus. Köp vuxenblöjor , skit på dig, sug på klubbor och gråt ut till Kalle Ankas julafton, kör replay av Teddybjörnen Fredriksson på högsta volym.
Men gå för fan inte bakom den där väggen igen, börja inte släpa ruttna trasade tegelstenar i mil för att bygga upp skiten igen. Tro mig, du kommer t


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0