Kg
Jag ska göra som alla er andra och börja negga om vikten. Det verkar vara så viktigt liksom. Eller är det bara något som gör att vi har något gemensamt? Ja ni vet, istället för att diskutera blöjor och elaka dagisfröknar så är vikten det vi alla kan ta till oavsett om vi hamnat i tretio års- karusellen som verkar innebära parmiddagar och ungar.
Satt med en orolig mamma på en uteservering härom veckan, hennes dotter är väl 25 och har nu kommit på att hennes matchvikt ska vara runt 49 kilo. Hon är lång,1 å 75 kanske. En riktig pingla faktistk som förvandlat sig själv till ett magert litet skrälle i trendkostym. Trist. Hon verkar frysa en hel del också, kofta i sommarvärmen. Mycket kaffe blir det också, hon kanske t o m tjuvröker eller så har hon inte fallit för just den dieten, än...
Vägde som minst 44 eller kanske det var 42, minns inte riktigt. Men jag sov med kudde mellan knäna och vaknade ändå med blåmärken. Började tokträna och förstörde för en tid framöver benen. Men jag tyckte VERKLIGEN att jag var toksnygg! Hallå! Låg på stranden och javisst, bikinibrallorna bildade glidsegel på kobenen. Men jag var ju så snygg... tyckte omgivningen... SJUKT! Tack bästa polaren för att jag åtminstone fick i mig öl, och du sötnos som kom hem med glass och coca cola för att lura mig till att få i mig nåt.
Gick upp en massa när jag slutade röka. Efter 2 och en halv månad satte sig kanske 4 kilo runt lår, stjärt och mage. Fruktansvärt! Ångest! Jag hade fått tillbaka lite kvinnlighet i en tid då det inte funkar vare sig med modet eller trettioårs hjärnan. 40% ökad fertilitet och en massa glad- hormon och de smala jeansen hamnade längst in i garderoben....
Mådde fantastiskt mycket bättre men kände inte igen den där glada, sundare och friskare tjejen. Det var inte därför jag började blossa igen, hade ju varit logiskt av en gammal anorektiker att göra det men nej nej. Jag kände inte igen migsjälv, visste inte vad som gjorde mig glad längre och inte vad som kunde mig trösta mig längre när nikotinet inte längre fick vara känslo substitut.
I ett av mina jobb tar jag av mig tills jag står i underkläder framför trettio personer som kritiskt ska granska min kropp- jag är en levande anatomisk karta. Jag ligger halvt skyld av handdukar och får baken masserad utan en tanke på att det skulle kunna vara fult, osmakligt eller fyllt av celluliter. För det skiter jag i! Kratrar på lår och bakdel kan vara ärftliga eller så får jag skylla migsjälv- upp och ned i vikt kan sätta sina spår på kroppen. Nej fy fan, jag får faan i mig vara nöjd att den misshandel jag i alla år utsatt min stackars boning för faktistk ser skaplig ut och fortfarande tar mig dit jag vill.
För primathjärnan är det förhållandet mellan midjan och höfterna som sätter igång parningssystemet. Tror fan jag ska bli lite fetare så den här nya fertila kroppen jag har kan få som den vill.
Så kom igen nu tjejer, vicka på arslet och le lite om nu någon karl uppför sig manligt nog att vissla efter er på gatan.
Satt med en orolig mamma på en uteservering härom veckan, hennes dotter är väl 25 och har nu kommit på att hennes matchvikt ska vara runt 49 kilo. Hon är lång,1 å 75 kanske. En riktig pingla faktistk som förvandlat sig själv till ett magert litet skrälle i trendkostym. Trist. Hon verkar frysa en hel del också, kofta i sommarvärmen. Mycket kaffe blir det också, hon kanske t o m tjuvröker eller så har hon inte fallit för just den dieten, än...
Vägde som minst 44 eller kanske det var 42, minns inte riktigt. Men jag sov med kudde mellan knäna och vaknade ändå med blåmärken. Började tokträna och förstörde för en tid framöver benen. Men jag tyckte VERKLIGEN att jag var toksnygg! Hallå! Låg på stranden och javisst, bikinibrallorna bildade glidsegel på kobenen. Men jag var ju så snygg... tyckte omgivningen... SJUKT! Tack bästa polaren för att jag åtminstone fick i mig öl, och du sötnos som kom hem med glass och coca cola för att lura mig till att få i mig nåt.
Gick upp en massa när jag slutade röka. Efter 2 och en halv månad satte sig kanske 4 kilo runt lår, stjärt och mage. Fruktansvärt! Ångest! Jag hade fått tillbaka lite kvinnlighet i en tid då det inte funkar vare sig med modet eller trettioårs hjärnan. 40% ökad fertilitet och en massa glad- hormon och de smala jeansen hamnade längst in i garderoben....
Mådde fantastiskt mycket bättre men kände inte igen den där glada, sundare och friskare tjejen. Det var inte därför jag började blossa igen, hade ju varit logiskt av en gammal anorektiker att göra det men nej nej. Jag kände inte igen migsjälv, visste inte vad som gjorde mig glad längre och inte vad som kunde mig trösta mig längre när nikotinet inte längre fick vara känslo substitut.
I ett av mina jobb tar jag av mig tills jag står i underkläder framför trettio personer som kritiskt ska granska min kropp- jag är en levande anatomisk karta. Jag ligger halvt skyld av handdukar och får baken masserad utan en tanke på att det skulle kunna vara fult, osmakligt eller fyllt av celluliter. För det skiter jag i! Kratrar på lår och bakdel kan vara ärftliga eller så får jag skylla migsjälv- upp och ned i vikt kan sätta sina spår på kroppen. Nej fy fan, jag får faan i mig vara nöjd att den misshandel jag i alla år utsatt min stackars boning för faktistk ser skaplig ut och fortfarande tar mig dit jag vill.
För primathjärnan är det förhållandet mellan midjan och höfterna som sätter igång parningssystemet. Tror fan jag ska bli lite fetare så den här nya fertila kroppen jag har kan få som den vill.
Så kom igen nu tjejer, vicka på arslet och le lite om nu någon karl uppför sig manligt nog att vissla efter er på gatan.
Kommentarer
Trackback
