Karolinska institutet

Det ligger ett stort vitt kuvert på hallmattan när jag vaknar. Skitläskigt! Mina närmsta månader beskrivs kortfattat på bladen inuti tillsammans med en varning faktiskt. Om jag inte förutsätter att klara av vad jag gett mig in på så ska jag tacka nej till min plats jag sökt och blivit accepterad till. Jaha. Dom vill alltså minimera sina egna felval genom att skrämma mig så pass att jag bryter ihop och tycker att jag är värdelös innan jag ens utnyttjat min chans att se om jag kommer att tycka om och klara kursen. Fy på er! Jag har kämpat för min plats. Kämpat för att vara en av de 70 som fixat att slå sig fram, före alla andra i kön!  - Det är bättre att tacka nej nu istället för en bit in på terminen då vi haft mer än 400 sökanden.
     HA! Jag tar det som en utmaning, inte uppmaning. Sen på att anta duellchanser har jag aldrig varit. Nu är det jag mot texten i brevet som gäller! Så jag tar en markörpenna å stryker över hela klabbet och skriver dit: - Hej, va kul att just du kommer att klara den här mastodontkursen, vi tror på dig, det är därför vi valt att just DU ska ha en av våra 70 platser, hoppas du känner likadant! Tack det gör jag, så länge jag inte tittar på kursinnehållet och tänker på den överstrukna texten....
     Ses första september, må bäste man vinna! Kram

Trasiga skor


Det finns de som har det värre sa min väninna idag och syftade på sig själv. Inte för att jag hade neggat om något men en annan tjej gör det, neggar alltså, om det mesta. Hon är rädd för det mesta oxå, väninnans väninna alltså.Som alla vi andra helt enkelt. 
     Vi drack två liter rosé och kände oss lite klokare. Solen gassade och mitt i allt hittade jag en vän jag inte sett på riktigt länge. Vacker som vanligt, cool. Bra, det kändes riktigt bra att se dig så tjejen!
     Dagens uppmaning: hitta Cornelis Wreeesvijk på youtube och lyssna på den gamla - Somliga går med trasiga skor. Ni behöver höra den, once in a while liksom. Kram


Kg

Jag ska göra som alla er andra och börja negga om vikten. Det verkar vara så viktigt liksom. Eller är det bara något som gör att vi har något gemensamt? Ja ni vet, istället för att diskutera blöjor och elaka dagisfröknar så är vikten det vi alla kan ta till oavsett om vi hamnat i tretio års- karusellen som verkar innebära parmiddagar och ungar.
     Satt med en orolig mamma på en uteservering härom veckan, hennes dotter är väl 25 och har nu kommit på att hennes matchvikt ska vara runt 49 kilo. Hon är lång,1 å 75 kanske. En riktig pingla faktistk som förvandlat sig själv till ett magert litet skrälle i trendkostym. Trist. Hon verkar frysa en hel del också, kofta i sommarvärmen. Mycket kaffe blir det också, hon kanske t o m tjuvröker eller så har hon inte fallit för just den dieten, än...
     Vägde som minst 44 eller kanske det var 42, minns inte riktigt. Men jag sov med kudde mellan knäna och vaknade ändå med blåmärken. Började tokträna och förstörde för en tid framöver benen. Men jag tyckte VERKLIGEN att jag var toksnygg! Hallå! Låg på stranden och javisst, bikinibrallorna bildade glidsegel på kobenen. Men jag var ju så snygg... tyckte omgivningen... SJUKT! Tack bästa polaren för att jag åtminstone fick i mig öl, och du sötnos som kom hem med glass och coca cola för att lura mig till att få i mig nåt.
     Gick upp en massa när jag slutade röka. Efter 2 och en halv månad satte sig kanske 4 kilo runt lår, stjärt och mage. Fruktansvärt! Ångest! Jag hade fått tillbaka lite kvinnlighet i en tid då det inte funkar vare sig med modet eller trettioårs hjärnan. 40% ökad fertilitet och en massa glad- hormon och de smala jeansen hamnade längst in i garderoben....
Mådde fantastiskt mycket bättre men kände inte igen den där glada, sundare och friskare tjejen. Det var inte därför jag började blossa igen, hade ju varit logiskt av en gammal anorektiker att göra det men nej nej. Jag kände inte igen migsjälv, visste inte vad som gjorde mig glad längre och inte vad som kunde mig trösta mig längre när nikotinet inte längre fick vara känslo substitut.
     I ett av mina jobb tar jag av mig tills jag står i underkläder framför trettio personer som kritiskt ska granska min kropp- jag är en levande anatomisk karta. Jag ligger halvt skyld av handdukar och får baken masserad utan en tanke på att det skulle kunna vara fult, osmakligt eller fyllt av celluliter. För det skiter jag i!  Kratrar på lår och bakdel kan vara ärftliga eller så får jag skylla migsjälv- upp och ned i vikt kan sätta sina spår på kroppen. Nej fy fan, jag får faan i mig vara nöjd att den misshandel jag i alla år utsatt min stackars boning för faktistk ser skaplig ut och fortfarande tar mig dit jag vill.
     För primathjärnan är det förhållandet mellan midjan och höfterna som sätter igång parningssystemet. Tror fan jag ska bli lite fetare så den här nya fertila kroppen jag har kan få som den vill.
     Så kom igen nu tjejer, vicka på arslet och le lite om nu någon karl uppför sig manligt nog att vissla efter er på gatan.

Diesel

Läste min väninnas blogg precis..... Ja, GRATTIS till 35 årsdagen! Jag fick inte heller någon present -  å visst, det blev ett jävla liv. Efter en månads irritation över den uteblivna presenten skrek jag ut det så det stog härliga till! Japp, dagisnivå! Tillsammans med en massa annat som grott på irritationsberget, jag behöver tydligen lite tid till att utvärdera huruvida det verkligen är värt att ta upp vissa saker. Så det gror och tänks, analyseras och slutligen spyr jag ur mig lite av allt. Inte sådär skit juste kanske, men så funkar jag.... tyvärr.

Var på systemet igår vilket händer max 3 gånger om året..... Hör å häpna. Det är klänningsperiod just nu, jag har alltså på mig klänning, jag alltså... Dagen till ära var det en blå axelbandslös skapelse med vita å röda prickar på med brett band under den obefintliga bysten. Alltså en SÖT klänning. Jag såg fan i mig lite söt ut! Herre gud.... Två flaskor mousserande rosé så var bilden komplett. Söders alkisar spanade in mig och likaså tjejen i kassan. 154 kronor letar jag fram i plonkan och då infinner sig ett av dé där magiska ögonblicken då hela världen för en sekund stannar upp och strålkastaren riktar sig på dig. - Legitimation tack!

HURRA HURRA HURRA! Jag svävar på ett moln och ser mig själv uppifrån i kassan med den söta klänningen och dom röda skorna. Barnet - jag, erbjöd kassörskan en kram men hon avböjde, legget var tillräckligt tydligen.

Idag är det 17 år sedan jag blev moderslös. Det kanske inte är så konstigt att jag fick visa leg på bolaget. Vissa människor kan lukta sig till den riktiga åldern hos andra. Jag har nog en 15 årings ansikte ibland. Rädd å osäker, utan vuxenskolning. Lägg till den söta Diesel skapelsen och ett par röda skor så kommer hon fram. Den där lilla tjejen som inte kan det här med konflikter, pensionsförsäkringar och som inte riktigt vill bli stor. Inte än, det verkar vara lite läskigt, eller så har jag redan tröttnat.

Jag kanske borde få tillgodoräkna mig alla år av påtvingat vuxenliv som pensionspoäng å gå å lägga mig i hängmattan typ 10 år innan er.

Men idag åker klackarna på,  klänningen blir kortare än igår och den är orange. Idag firar jag mamma. Lilla mamma som gav mig inte bara en, utan två födelsedagar. Det ni, é det fan inte många som klarar av! Kram

Hestia

Jag kan slå hål på idén om migsjälv. Jag är identifierad som Hestia  i den grekiska mytologin, alltså hemmets beskyddarinna. Som denna symboliseras jag av elden, värme, moderskap och fromhet. Dé ni! Är det något som ni missat att tala om för mig? Har ni vetat det här hela tiden och inte sagt något? Är det kanske därför jag blivit manisk på att söka efter bostad kanske. Hitta en egen vrå att mysa i. Eller har jag bara tröttnat på att leva i kappsäck efter snart tio år?

Av alla de tolv gudarna i Olympen blev Hestia aldrig avbildad i mänsklig gestalt. Hon gav upp sin plats mer eller mindre så att Hefaistos kunde komma in i gudagemenskapen istället. Alltså gav upp gudaplatsen för en tjatande karl. Hallå! Vad är detta, jag av alla! Det skulle ju bli en likhet med Ares eller Athena ju! Har jag totalt missförstått migsjälv eller kan det verkligen vara så att jag inget hellre önskar är att ta hand om andra, ge upp min egen plats och stirra in i en öppan brasa varje kväll?!

Denna gudinna var även Pythagoréernas beskyddarinna. Äntligen lite credit! Detta härliga sällskap som ägnade sig åt mystik, filosofi, matematik och som hävdade att jorden var rund redan under antiken. Hestia representerade deras centraleld i deras världsbild- allt kretsade kring den. Räddad! Allt kretsar kring den - mig! Jag måste alltså börja med migsjälv i fri tolkning. Bli center i mitt eget kosmos och bygga upp mitt hem kring min egen eld. Jag ska följa pythagoréernas envisa idé om att förklara allt matematiskt och vips ni fattar väl också att för att representera moderskapet krävs två. Så då ska jag fylla mitt blivande hem med en karl, ge honom min plats framför elden och vara så from jag bara kan!

Tacka gud för att det var ytterligare ett tramtest på FB, för snart tror ni väl att jag är redo för psyk.....
Kram


Celibat

Har haft det lite fnissigt idag efter att läst min väninnas blogg. Hon våndas över för lite sömn och det här med att faktiskt orka ha sex med sin karl, eller lust efter sina dagar med deras två små vildar till söner. Lite lustigt att så många jagar efter den "rätte" när vi innerst inne vet att det blir så mycket slit och tristess. Jag och min vännina, vi kan kalla henne Sussi ( hon ville alltid heta det när vi var små å lekte), har därför kommit fram till att vi faktiskt måste inrikta oss på att ha en karl som vi kommer att orka stå ut med helt enkelt. Givetvis hoppas vi på att den mannen ska kunna stå ut och upp för oss med.... Detta har gjort livet lite lättare. Vi kan gotta oss åt alla andra som söker det 100% -iga omöjliga.

En annan vännina gjorde slut på en lång relation, började i terapi och mådde riktigt jäkla dåligt. -Vad gör man?
Går i celibat så klart! Jag ordinerade ensamhet och avhållsamhet, ja, jag gjorde det. Inte det sedvanliga "läka själen" snacket. Den kommer ifatt ändå, förr eller senare... Nej, munkperiod. Total torka, låset på. För hennes egen skull. Att ta kontroll över all längtan, all lust som man i desperat nyblivet singelmanér vill köra över alla med och till slut ligger bakis och SJÄLV hemma med chipspåsar och kläder över hela lägenheten.

Självklart har jag provat på mitt eget recept. Det här kanske jag inte riktigt föklarade i detalj för tjejerna. Första månaderna är det lite galet, ganska rejält galet till och med, Bara för att du bestämt dig för att ha ditt delade sexliv på sparlåga vill du absolut hela tiden! Fantastikt! Tänk att känna så igen - tonårs hormoner all over! Detta övergår dock i ett lite tristare överskott av naturlig lubrikation kring ägglossning. Med det följer att trosskydd plötsligt marcherar hand i hand med Canesten i ditt liv igen. Men se det så här- det är i alla fall luktfritt och du behöver inte springa å lägga upp dig i någon hemsk gynstol. Din kropp talar bara om att det kanske sker en produktion utifall att liksom. Du funkar alltså som en karl! Vid 8-9 mån är onani uttjatat och ersätts av teorin om att hyskan är till för att kissa med och kanske en jungfu Maria födsel om du aspirerar på en helgontitel. Det går över. Den värsta perioden infaller runt 9- 10 månader. Du blir så trög! Riktigt korkad, Du kommer inte ens förstå enkla sexvitsar som dras på lekis. Inte heller hänga med i någon mer avancerad diskussion. Du har blivit maniskt intresserad av att hitta själva poängen - med allt. Det allra mesta är ganska ointressant så länge det inte passar in i din lilla knullfria tillvaro.

Sen händer det, totalt oväntat. Med oväntat kan du räkna in orakat. Du får dig en riktig åktur av den berg å dalbanan som DU valt ut att bestiga. Givetvis har du åkt förut, men inte så här, du köper genast en till biljett och struntar i om det är kö.
Hela kroppen tiltar! Storm av hormoner och huvudet är väck, du är väckt. 
Hyskan har vaknat och nu är det "släpp fångarna loss det är vår" 24 timmar om dygnet!

Om den förvirrade sönderdunkade partnern frågar vad det är för medalj du förärats av dina vänner hemma på väggen kan du med stolthet säga - GULDMUNK!


Den blå traktorn.

Ibland händer det. Ett beslut har tagits och det genomsyrar hela din värld. Du känner dig kanske upprymd, glad, nervös, stolt eller kanske skrämd och inte så tillfreds med vad som beslutats. Men huvudsaken är ändå att beslutet är taget, klubbat helt enkelt. Och du är en del utav det. En del av det alltså. Upprepas- en DEL av beslutet.

Från Alcatraz idag kan jag alltså rapportera om olika fattade beslut. Vid cirkus 35 års ålder återtar mansfronten den blå traktorn genom ett enkelt: Jag har bestämt mig. Jaha, ta din leksak då som DU har bestämt dig för. Vad ska du göra med den? - Vi ska leka! (Mamma, pappa. barn. Doktorsleken är förbi nu när han har bestämt sig) Ok. Hur kom du på att vi ska leka, fortsätta leka? - Jag har bestämt mig!

Efter att ha velat mellan den blå, rosa, röda och gröna traktorn hade valet fallit på den blå. Den lilla flickan hade alltså gjort en skaplig utvärdering och testkört för att avgöra vilken traktor som skulle hålla längst, kunna köras hårdast och lastas mest. Den hade hon sedan vårdat ömt, stått ut med segheten i uppförsbackar, hastiga inbromsningar och parerat i kurvorna. Och faktiskt kanske hunnit tröttna lite på. Färgen hade flagnat och efter otal antal turer till verkstaden kanske det var dags för ett byte.

Då jävlars. In kommer karln, hugger den skraltiga traktorn, reparerar och lagar. Lackar om och fixar, trixar och polerar. Och vips har hon en uppdaterad skinande version av sitt skötebarn i händerna på honom. Nu ska här byggas broar, vägar, schacktas, skopas å hela kalaset. För nu du ska här lekas coh vi ska leka tillsammans och dela på traktorn. Vi ska herre jesus, börja producera egna traktorer som vi kan leka med i sandlådan. För nu du har jag bestämt mig och det är precis det här jag vill! Borta är rosten, nu ska vi bara köra på.

Jaha. kul att DU bestämt dig. Själv är man lite sliten efter alla timmar i verkstan under alla år. Trött på reparationer och byte av däck. Vem fan orkar, har lust eller ens är intresserad av att börja bygga nya små traktorer?

Till vänninan: Fortsätt läsa, bli masserad och unna dig allt som du missat pga av timmarna i verkstan. Jag är övertygad om att traktorn håller ett jäkla bra tag till. Å du, han kan gott få ha ansvaret lite i sandlådan och ratta traktorn själv. Kram

Alive

Har ett tips till er som inte känner er så där riktigt levande.
Ta en silképil, för upp den mellan skinkorna och låt den arbeta lugnt och metodiskt genom rövskägget.
Det var det. Om du nu inte VERKLIGEN kan känna att du lever uti minsta lilla cell så vet jag fan inte vad som krävs.
Brazilian wax é för tunnisar.
Kram kram

Lillasyster yster

I en varm dusch kan vad som helst hända. Man kan småtralla, raka benen, kissa i lustig frihet, bli ren, känna sig renad och så givetvis få en och annan snilleblixt.
För dig som inte visste det så finns det en sanning bakom FRAns- lagen. Den mörka hemligheten bakom denna sanning har varit fullt hörbar för hela svenska folket genom den staliga televisionen. Den har hjärntvättat en hel generation ungefär som blixtreklam som går in i något hjärnveck för att påverka oss omedvetet. I åratal har detta först och främst riktat rig till mycket små barn, men deras föräldrar har genom att sitta med även de smittats av detta virus som nu måste motarbetas genom lagstiftning.
Bombibompa, bompibombompa......
Där ser ni! Jag har äntligen kommit på det! Var så goda, hoppas det känns bättre nu! Storpotäten är inte längre vår fiende,jorden rund och vi som alla är vilsna i pannkakan får se upp för de otäcka ungdomarna och barnen med deras otäcka mantra. Vi som aldrig hann mé datorutbildning och omöjligen kan svara för mystiska mail är borta från misstänkt listan! HURRA HURRA!
Vi é harmlösa gråstrumpor allihop!

Bajsbomb

Hade ett lååångt samtal med min bror häromdagen. Jo, vi har faktiskt kontakt trots att vi båda innehar titeln superkufen, vi pratar inte ofta men ändå. Jag har bara en bror. En adopterad lillysyster, en anammad syster sedan 25 år tillbaka, en stor stygg storasyster och de andra som vet att de hos mig har familjestatus. Jag har med andra ord under åren skaffat mig en fantastisk liten "klan". Vi är lite väl utspridda men men, vi finner varandra ibland.

Brorsan blev väckt på helgerna av ett säkerligen hemsk stirr. Ni vet, när man sover som bäst på morgonkvisten och vaknar av  två ögon med vansinnesstirret, skräck! Jag var alltså lilla skräcken som dyrkade min idol i ottan och hoppades på att få krypa ner och få höra Tintin och Fantomen högläst i nån timme eller två. Otäcka jobbiga unge! Det slog aldrig fel, han vaknade. jag kröp ner, han försökte somna om och det hela slutade med att professor Kalkyl med sin zavate fick mig att gråta av skratt. Kapten Haddock däremot var jag lite skrajsen för och Fantomen var jag givetvis vrålkär i medan jag ännu gick i blöjor. Därav dessa jäklans felval på karlfronten, helt säkert......

Hur som haver. Vi lever alltså numer inom pärmarna för Frans Kafka. Nu vet ni det. Under kontroll, bevakade, skyldiga tills bevisade oskyldiga. Tack vare FRAns- lagen. Snart ryker renlighets sverige åt helvete när papperskorgarna försvinner från gatorna. Vi kommer nu än mer surt spana in våra medpassagerare på buss och tunnelbana och Galne Gunnar som redan nu rapporterar sin granne för felparkering kommer att belönas med någon sunkig hedersmedalj för sina medborgerliga insatser. Gamla pensionären Agda som hukar bakom snedvinklade persienner kommer få en guldrullator för sina kvartsrapporter om vad som sker i kvarteret . Det är så det ser ut och numer kommer det vara något riktigt hedersvärt att bli bästis med staten. Härligt! Skit i utbildning och att förverkliga dig själv, spionera på grannensgrillparty och bli något, någon! Blir det fler pensionpoäng?

Så vi kom fram till att om vi alla nu verkligen ser till att fylla våra medborgerliga plikter, belönas och utsmyckas med tingeltangel Hans Majonnäs nuna på bröstet så kommer hela statistik Svea bli en stat med en ny exportvara som kommer att bli seklets succé! Tänk er själva hur infiltratörs- bebisar från lilleputt landet i norr exporteras ut i vida världen! Mängder av små blonda tysta, surtittande framavlade spioner. Vilken grej! WOW!
Då kanske äntligen den gamla drömmen om pålitlig, icketänkande folkstam kan få blomma ut till fullo!

Tills detta stora genombrott sker kommer jag testa gränserna för hur långt vi hunnit på vägen genom att skriva BAJSBOMB överallt, hela tiden.
Så om jag plötsligt försvinner, vet ni varför. Kram




Vet hut karl!

Dessa karlar, överallt har dom paxat en plats. Gormandes med oftast bestämda steg utser de sig till att representera en allmängiltig lag. Det rådande, det kloka det - så här är det. SUCK! Med en kvarlevande stenåldersinstinkt som uttrycker sig i aggressivitet aggressivitet ska viljan fram. Här ska skrämmas till tystnad och gärna ska utrymmet, hans revir beaktas. Tripelitrippande på tå för att inte få träklubban i skallen tar kvinnorna hand om det som inte riktigt syns där i periferin kring reviret. Det hålls rent, passas upp för att karla karlen ska få ha en harmonisk arena att leka fältherre på. Detta med en betydligt tyngre pengapung än för de små ynkliga kjoltygen. Fy fan! Jag ska ha, och sen ska jag ha igen, jag ska ha mycket mer och jag har rätt till det här!

2008.

Man blir liksom överkörd av en bil som inte är ens egen men som man fan blivit utsedd till att hjälpa till att betala av. Där kan man snacka om att pengarna inte ens syns på kontot! Dom hinner nämligen gå in på manskontot innan du hunnit eller fått en chans att tjäna dom.

2008, alltså.

Måste ha missat ett väsentligt kapitel i biologiundervisningen där den manliga "rätten till mer pengar" genen beskrevs. Jag tror att den ersatt gener som styr ödmjukhet, kommunikation, självinsikt/ kritik, städning, alltid lust till knull, laga mat samt uppförande. Men jag kan ju ha fel.? Det kan ju vara en av dé få gånger som det inte ens ska förklaras i någon vetenskaplig form. Det kanske bara ÄR så. Vedertaget. Underkastat. Accepterat. Något som ska finnas där för att det ska sväras ordentligt i fikarummet och få kvinnor att kämpa ännu mer, slita ännu hårdare för att någon ska se det och kanske släppa in henne på arbetscolosseum. Förhoppningsvis även fylla plånboken en aning mer.

2008 lärde jag mig att män vill bli räddade. Jag kom aldrig så långt att jag hann lära mig från vad. Efter denna helg har jag ett svarsalternativ som möjligen aspirerar på något universalsvar som skulle kunna gälla rakt igenom.

Män vill bli räddade från sig själva.

Tills ni blir det- VET HUT!

Mellan molnen

Har ni flugit dagtid någon gång? I solsken som gör vingarna till silver och jorden nedanför blek där allt flyter ihop som på ett dammigt lapptäcke. Den där solen som bränner genom de dubbla plexiglasen eller plast eller vad det är för något.

Någonstans innan nordjön tar vid är vi ovanför molnen och samtidigt under dem. Två lager som vi flyger emellan med solen så stark att solglasögonen åker på. Tussar av vitt som vi kryssar igenom, stiger över och som breder ut sig som vita fantasiöar. Där, över det andra lagret kan jag turbinerna till trots höra tystnaden som råder i allt det soldränkta vita. Så fruktansvärt fantastiskt.

Det har varit tvärtom. Där emellan molnen. Det var ett tjockt mörkt granitgrått lager som låg som ett lock och det vita var alldeles för högt upp. Vi hade lämnat det och trängt ner och solen var som en linjedomare som skilde fridfullhet från ett mörkt trist, bara trist täcke. Igen sol som kunde nå igenom ner där färgerna var upprutade i åkrar, skogar och städer.

Ibland måste man nog upp där högst upp ovanför det grå och det vita ulliga landskapet av luft för att nå tystnaden och solen som överglänser allt. Komma upp och njuta av vetskapen att det grå till trots så finns det zoner av ljus och komplett lycka över egentligen ingenting. Bara av skönheten i det simpla, det som alltid är- i olika former.  Föränderligt men ändå där. Kram

Boktipset, typ

Riktigt regnigt i england (darav  analfabetstavning)just nu kan jag formedla dagens boktips. eller snarare forfattartips. Ni som inte upptackt Paolo Coelho. Ar inne pa tredje boken och undrar om han ar en total fejk eller en fantasikarl eller mycket mojligt transsexuell. Jag sager inget mer. Han kan mer om kvinnor an kvinnor sjalva. Pa filmfronten ska ni genast se Underbara, alskade. Herregud vad han ar pa riktigt. Njut i helvetesvadret! Kram

21,9

- Hej! Hur var bebisen? Mitt telefonsamtal från väninnan inleddes exakt så. Och när hamnade jag i den världen? Inte - Hej hej hur mår du? Utan rakt på bara, hur var det med bebisen.?!
Inte min bebis alltså, utan en annan väninnas ljuva nyfödda. Jag har liksom försökt undvika det här med befruktning sedan knullstarten så det kändes lite skumt. Hallå! Det är en update på skvallerfronten som vi brukar dra! VÅRA drömmar, inte andras fullbordade.
Men bebisen mår bra, äter sover å gör på sig som bebisar ska och är alldeles underbar. Stolt som fan é jag över väninnan som krystat fram det magiska lilla livet. Självklart ska jag berätta allt för alla vänner som är intresserade av att höra men vad fanken, ändra inte på hela min världsbild med en annorlunda öppningsfras!
Jag mår förresten bra...... Förträffligt faktiskt.
Hade klänning idag, superhettan har äntligen lägrat Stockholm. Överallt synts kjolar och klänningar med tillhörande ben i leggings?! Strumpbyxor? Samtidigt som det i Expressen var det en stor artikel om svenska tjejer som hetsas till att strippa på discon i medelhavet. Vaddå strippa dom har ju ändå inget på sig! Men här hemma minsann då é leggings- gördeln på och svampen frodas i takt med svetten.
Jag som trodde att vi trånat oss blå i typ nio månader för att få springa med benen bara och känna vinden kring baken. Tydligen helt fel.  Trist att när chansen till lite kvinnlighet ges så ska det gömmas under svart nylon. Börjar förstå varför det tutas så lite i stan.... Vem vill tuta på ett par grovstickade spiror i grönskan?
Saknar tutandet från Alcatraz tiden. Saknar leenden, rop och hastiga insvängningar för en chans att få ett telefonnummer. Saknar det platoniska uppvaktandet i hettan som fick mig att orka gå i högklackat och leggingslösa ben. Inget slisk från en stånkande blekfet gubbe tre meter bakom i en mörk tunnel utan kravlösa komplimanger, ytlig uppsakttning helt enkelt.
Gjorde ett vuxenpoängstest på facebook. Ni vet den nya sociala umgängesformen.... Resultatet blev en uppskattad folkbokförd ålder på 21,9 år.... TACK TACK TACK! Det var den bästa komplimang jag fått i sommarsolen!
Ni som har en liten aning om vem jag är har nu fått det bekräftat. Jag är enligt detta absolut tillförlitliga test den lilla omogna snärtan, snart 22 som inte är det minsta intresserad av en pensionsförsäkring. Kul att ni hade rätt- roligare för mig, då kan jag lalla runt lite till! Kram



Svårflörtat

48 timmars bakfylla botas bäst med sprit. Så är det och har man tur så hamnar man inte (som jag gjorde) på stan en lördagskväll. Det var galet mycket människor ute, jag antar att det är så, eftersom jag hållit mig borta från arenan ett tag. Har ju druckit och festat upp min beskärda del i detta liv. Hur man nu lyckats med det i min ålder....
Vi hamnar alltså i en kö och det säger ju dé mesta. Redan där surnar det till. Efter ca en cigg så kommer vi in i det som varit ett favorit tillhåll och som nu är en apbur i bästa vikinglinestil. Det är nu spriten kommer in som en räddare i nöden. Baren- genast!
Med drinken i handen parkerade vi oss på uteserveringen för att slippa svettlukt och se hela klabbet. Det var en möhippa kväll som spridit sig till dansgolvet, ja jag vet, ni é mé. Vill helst slippa se tack.
Har ju skrivit om sms tidigare men nu till några adresserade till min väninna. Förlåt! Inga namn nämnda, ok?! Sexmeddelanden kan vara fantastiska och stimulera tankeverksamheten till åtminstone en eller annan fantasi. Vissa människor, eller kanske, män, verkar va helt inne på att beskriva allt i detalj- alltså allt. Det går liksom inte ihop eftersom karlar i största allmänhet är ganska usla på detaljfronten. Man kan i princip klippa av sig hästsvansen och de undrar om tio poängaren kommer att ges för att de uppmärksammat ett par nya skor....
Ja ja, fantatiskt att denne karl ville göra allt det där... speciellt som min vän verkligen är värd det allra bästa. Men nu ni, när hon fortsätter denna sms-kopulering aningen senare på kvällen så händer det. (Måste kanske tillägga att detta inte var specifikt för just lördagen utan hade pågått ett par dagar.) Hon tar intiativet till att ses, ivrigt påhejad så klart...
Nä. Nej nej, då ryggade storjägaren tillbaka och hänvisade till att HON inte var redo! HALLÅ!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Det är DU, ynkrygg som inte skulle palla att få upp den och ge allt det där smaskiga fantastiska som du så jävla hårt gjort reklam för. TÖNT!
Fy fan att ni inte litar på att vi efter en si så där 15 års sexilerande vet att det sannolikt inte kommer att bli som det uppdiktats för oss. Vi har lämnat Harlekinvärlden för att kunna slå på samma villkor för länge sedan så vi vet att ni redan däckat om förspelet tar längre än 10 minuter. Och har ni inte det så blir det väl max 8 min dunk dunkelidunk eftersom vi borde vara tillfredsställda vid det laget.
Jag ska absolut inte tala om vad som krävs för en kvinna i trettio års åldern för saken är den att denne karl inte skulle våga dra iväg ett endaste jävla sms till i hela sitt liv. Så är det! Och käraste vän, gör inget försök till att omsätta meddelandetrafikeni praktiken. Du har så mycket mer att välja på utan mördande reklam. Kram

RSS 2.0